En reflektion om skoning..

Då jag verkligen fått börja tänka skoning nu så snurrar det såklart i huvudet. Det var så “enkelt” förut när det var verkning jag skulle ha koll på. Nu har ytterligare en dimension öppnat sig. Skon.. Jag förstår att det är ett hantverk att få till att en sko passar en hästhov.. men ändå så märker jag att om hoven är välbalanserad i sin verkning så är det inte så mycket som behöver justeras på skon. Rätt storlek så klart. Justera så den blir lite smalare eller lite bredare.

På en av mina kurser fick jag förmånen att kunna studera en dödhov som hade växt iväg alldeles. Eleverna fick markera ut balansen och verka. När eleverna gått hem fortsatte jag att studera hoven och passa till en sko. Mycket snyggare i mina ögon. Sen går det såklart inte att säga vad hästen hade tyckt då den inte levde längre..

Samma hov. Vänster overkad med gamla skon på. Markeringar utsatta. Här ser man tydligt att tån är väldigt för lång. Höger bild upptill: Skon avplockad och hoven verkad. Höger nedtill: Hoven verkad ytterligare för att kunna lägga på sko, sko tillpassad, dock inte påsömmad.

Man ser även att en död hov “lever” och kan ändra sig. Vilket är väldigt spännande! Hovväggen har en inneboende elastik som rättar sig efter tryck. Se den som ett gummiband som kan bli uttöjt. Om man slutar dra i gummibandet krymper det ihop igen. Det jag försöker lära ut är att sulan kan växa iväg, som i sin tur skjuter iväg tåns hovvägg, som i sin tur ger en lång tå, som i sin tur blir platt, som i sin tur ger understuckna trakter.. Om man justerar sulan i tådelen kan hovväggen växa rakt nedåt istället för att skjutas framåt. Det är också så att vinkeln på raspen eller kniven på de olika delarna på hoven spelar en avgörande roll om hoven ska bli platt eller konkav..

Det som fortfarande är bra när man skor en häst är att alla mått som stämmer med en barfotahov, stämmer på en skodd hov, men man måste titta så att det blir bra även med skon på. Bredaste punkten och traktens vinkel. Det kluriga är att inte förstöra sina trakter när skon ska på. I barfotahästens fall vill jag ha en uppåtgående trakt som möter marken vinkelrätt, hos en skodd hov måste man plana trakten för att inte skon ska ligga och vicka. Detta ger dock risk för negativ hovvinkel och är ett vanligt fel jag ser hos skodda hovar. Trakten blir låg och trång och tån skjuter iväg. Skon är och förblir en krycka för hoven som försvagar hovens egna strukturer, det går inte att komma ifrån. Men väljer man att sko ska man ändå vara uppmärksam på att hästen får en så korrekt skoning som möjligt.

Ja förr när jag skodde eller satte på tappskor så tänkte jag inte så mycket.. jag var glad att skon satt kvar.. Jag kommer ihåg en gång vi var ute på långritt och en sko började att glappa.. någon kände någon på ett stall vi red förbi och jag fick låna hovslagarverktyg att sömma om skon med. Vi kunde rida vidare och skon satt kvar tills det var dax att sko om.

För tjocka och stora skor valde jag helt bort, de blev för jobbiga att rikta. Helst använde jag aluminiumskor på mina hästar då de var lättare att rikta och tack vare min verkning, har jag förstått nu, så hade jag inga jätteproblem med formen. Nu är det många många små detaljer som jag får aha-upplevelser på, från hur man får bra sömtag till hur man riktar skon på enklaste sätt. Det jobbigaste just nu är att få musklerna att vänja sig vid att hålla upp bakhovarna en mycket längre tid, jag har använt hovstödet flitigt under flera år när jag verkat hovar så musklerna har inte behövt jobba lika mycket och det fungerar inte vid själva skoningen.

Lämna ett svar