Oftast när det omtalas om hovvårdare på sociala medier så finns det grovt två läger. Ett läger som tycker att hovvårdarna är outbildade och “endast gått en helgkurs” och sedan det läger som tycker att hovvårdare kan mycket mer än en hovslagare.
Riktigt så enkelt är det inte. Vi som jobbar som hovvårdare eller hovslagare har båda utbildat oss, fast oftast på olika ställen och om olika saker. En hovvårdare får privat bekosta sin utbildning då det idag inte finns någon statligt stödd hovvårdsutbildning. En hovslagare kan utbilda sig via en statligt stödd utbildning och få csn stöd.
Är en CSN -stödd utbildning bättre än en privat? Troligtvis är ingen bättre än den andra, bara olika, och fokuserar på olika saker. En hovvårdares utbildning fokuserar mycket på hästens hälsa och hur en funktionsduglig barfotahov fungerar. En hovslagares utbildning fokuserar mycket mer på att skapa järnskydd till hovarna.
En yrkesverksam hovvårdare kan idag egentligen bara gå en privat grundutbildning i Sverige idag på minst ett år, SANHCPs utbildning. Det finns även andra utbildningar tex KC la pierres utbildning och Hovterapeututbildningen, men SANHCPs teoretiska del av utbildning är den som är mest “lik” teorin som tas upp på hovslagarutbildningarna.
Jag kan jämföra det med att gå en akademisk utbildning. Själv gick jag en akademisk teknisk utbildning inom biologi på universitetet. Vissa av mina kamrater gick en teknisk utbildning inom maskinteknik eller fysik eller matematik. Vissa av mina kamrater gick läkarlinjen.
Vissa delar hade vi gemensamt, vissa delar var olika. Tex så var matten gemensam för oss på civilingenjörsutbildningarna, medan kroppen, celler och proteiner var gemensamt för oss på den biologiska inriktningen och läkarna.
Vi läste ämnen som i förlängningen skulle hjälpa oss i våra yrkesval.
Ämnena var inte statiska från år till år, utbildningarna ändrades efter hand som nya områden dök upp. Utbildningarna levde. Vissa ämnen fanns med som basämnen och vissa var valbara. Olika lärosäten fokuserade olika på olika ämnen. Vilka som fanns som lärare satte en stor prägel på vad det var som det undervisades om. Fastän att det var en statlig utbildning så var den flexibel.
På läkarutbildningens fakultet tillämpades problembaserat lärande (PBL), utifrån frågeställningar får studenterna slå upp och lära sig om tex njursvikt. På de kurserna var det ingen lärare som hade katederundervisning. Mycket av informationen fick studenten hitta själv. Blev det sämre läkare i Linköping än på universitet som inte tillämpade PBL?
Hur är det nu med hovvårdare och hovslagare? Jo en hovslagare måste lära sig att slå på skor. Det är en stor del av deras utbildning. Hovvårdare måste lära sig om hur man håller hovar friska, det är en stor del av deras utbildning. Troligtvis överlappar många ämnen men inte alla. Den stora skillnaden är att en hovvårdare inte vill lägga tid på att lära sig att forma skor och sedan spika fast dessa på en hästs hovar. Det kan vara av ideologiska skäl eller att man helt enkelt inte anser sig tillräckligt intresserad av den biten, eller något annat skäl.
För mig själv att välja hovvårdaryrket istället för hovslagaryrket är det en blandning av ideologiska skäl och att jag inte är intresserad av att spika på skor. Det är ett meck att forma skor.. och väldigt tungt..
Jag kan göra det om det skulle behövas men väljer att bli bra på hovvård utan järnskor istället. Däremot är jag intresserad av friska hovar och hovhälsa. Jag är intresserad av vad forskningen säger om hovens hälsa. För det behövs oftast inga skor OM förutsättningarna är de rätta för hästen.
Jag tror inte att en hovslagare eller hovvårdare är sämre eller bättre, bara olika och passar olika hästar och framförallt hästägare.
Inom Svenska Hovvårdares Riksförbund jobbar vi mot att få en renodlad statligt stödd hovvårdarutbildning godkänd, inte en utbildning där man måste lära sig att forma och sätta på järnskor som en del av utbildningen.
