Många gånger får jag frågan vad som skiljer en hovvårdare från en hovslagare med avseende på verkning. På den frågan finns det inget enkelt svar.
Det som man simpel sett brukar säga är att hovvårdaren verkar hovar för barfotagång och en hovslagare tar bort överväxt horn.
Låt mig fortsätta innan ni börjar opponera er …
Till viss del stämmer det. De hästar som fått gå barfota har varit avelsmärrar, föl, unghästar och hagprydnader. De “riktiga” hästarna har varit skodda. De hästar som ska prestera och en ägare lägger extra resurser på har blivit skodda. Alltså har hovslagaren inte lagt så mycket tid på de hästar som inte använts. Det har varit, och är, mer prestigefyllt att kunna forma en sko och få en snygg, funktionell skoning än att verka och få en snygg och funktionell hov.
Som tur är finns det hovslagare och det finns hovslagare. Och som tur är finns det hovvårdare och det finns hovvårdare. En hovvårdare jobbar enbart med hoven själv och eventuellt boots medans en hovslagare även kan forma järn till en hov.
Är det då fel att anlita en hovslagare till en barfotahäst? Nej inte alls. Det beror helt och hållet på hur denna hovslagare verkar hoven. Om hoven verkas på samma sätt som att sätta på en sko, så blir det inte så bra. För mycket sula tas bort och hoven blir oftast för platt. Hästen kommer att få för lite konkavitet för att fungera på ett bra sätt. Om hoven istället verkas i balans är det ingen skillnad på hovslagarens verkning och hovvårdarens.
Jobbar då alla hovvårdare på samma sätt? Oh nej.. På samma sätt som det finns olika sätt att sko så finns det olika sätt att verka.. metoderna har kommit ur var man hämtat sin vetskap och vart man befinner sig i världen.
Alla hästar kan inte verkas på samma sätt. Liksom alla hästar inte kan skos på samma sätt.
Olika metoder fokuserar på olika saker. Hur kan de göra det? Jo på grund av att det är olika förutsättningar utefter var hästen befinner sig och vilken ras det är.
Några generella regler finns såklart, liksom inom skoning, men ett normalvärde är vad det heter.. ett värde som normalt sett finns. Vad är då normalt? Normalt anses vara det som 90 eller 95% av en population besitter.
Tex är det normalt att en kvinna i Sverige är 165 cm lång. Men det finns även kvinnor som är 190 cm. Enligt statistiken ligger denna 190 cm kvinna utanför normalfördelningens kurva och anses som en outlier. Men är det fel på henne? 
Så jobbar man enbart med hästar i ökenklimat så ser en normal hov ut på ett visst sätt och jobbar man med hovar på västkusten i Sverige så ser hoven normalt ut på ett annat sätt.
Om en person normalt sett skor hästar och verkar en och annan häst så kommer troligtvis hästen att verkas som om en sko ska läggas på, då det är den personens normala förfaringssätt.
Om en person normalt sett verkar hästar på västkusten i Sverige och helt plötsligt ska verka hästar på östkusten så kommer hovarna att se annorlunda ut och verkningen måste anpassas efter hovens förutsättningar. Många hovar måste ses och erfarenhet måste byggas.
En del hovslagare/hovvårdare behöver mäta sig fram, andra måste se och känna balans.
Det finns verkningsmetoder som är baserade på att mäta och det finns metoder som är baserade på att personen kan tolka hovens form och utseende. Vilken metod man använder beror mycket på hur man som människa lättast jobbar.
En matematiker är duktig på att se logiska samband, en konstnär duktig på att ur sitt minne återskapa eller skapa bilder. Ingedera är fel eller rätt, bara olika.
Metoderna säger oftast samma sak i lite olika ordning och med olika fokus.
–Vildhästmodellen (bla AANHCP)
–”Mät” modellen (bla Olivia, KC la Pierre mfl)
–Forma hoven snabbt till en ideal form (Strasser)
–”Baratatåmodellen” (Hoof guided method, HGM)
–Four point method (4 hörnpunkter)
–Hovterapi (Carola Lind – tåsträckaren)
–”Hovslagarverkning”, ”paddock trim”
Vilken metod jobbar jag med? Hmm.. ja det är en svår fråga. Olika hästar behöver olika metoder mer eller mindre. Jag använder hovslagarens sätt att jobba med vinklarna från ben ner till hov, jag använder mig av tåsträckaren, jag använder mig av den generella mätmetoden som delar in hoven i fyra delar och som visar var man hittar hovbenets spets för att utröna hur lång hoven ska vara, jag gillar KC la pierre och HGMs sätt att tänka map tå och trakt, och four point metods sätt att jobba med dynamiken i hoven och ta bort onödig spänning.
När man jobbat med hovar ett bra tag så lär man sig att det finns inte en metod som fungerar, det finns många. Det som är viktigt är att utvärdera sitt arbete och ta till sig det som är bra, oavsett om det är en kund, hovslagare eller hovvårdare som visar det. Att vara öppen för nya sätt och se hur man på bästa sätt kan hjälpa en häst till bättre hovhälsa.
