Att gå som lärling.. reflektioner och tankar

Förr i världen hade jag skodda hästar sedan gick jag över till oskott. Då när jag hade skodd häst tänkte jag inte så mycket på vad hovslagaren gjorde. Sen fick min dåvarande häst problem. Det första som hände var att han slet ut sömmen i förtid. Så då fick jag lära mig att byta söm. Idag hade jag frågat efter sk roadnails, en söm med förstärkt skalle. Kan vara bra att känna till för er som har skodda hästar. Det är en söm som ger lite bättre grepp i isen även utan brodd.

Nåväl, eftersom sömmen glappade så blev det mycket tappskor.. och min häst var en sådan som blev blockhalt när skon trillade av och fick stå i sjukhage för att hovväggen inte skulle gå sönder tills hovis kom. Så det blev att lära sig att slå på tappskor. Att rikta skon efter att den trampats av var ett bekymmer men jag löste det genom att spara på de skor som hovis tog av vid omskoningen. Vilket är ett bra tips! (Han gick sedan oskodd under ca åtta år .. så även med dessa hästar går det) Nu har jag börjat få kläm på att rikta skor och även jobbat en del med varmsmide för att bli van vid det. Och peppar peppar så verkas hästen rätt är det inte mycket som behöver justeras på skon. Lite smalare eller lite bredare. Sömhålen ska ligga precis efter vita linjen. Jag tittade på ett youtube clip på en hovslagare som verkade hästen slarvigt och sedan varmskodde och fick jobba hårt för att få till formen på skorna. Inte bra.. Så är det mycket konstigheter med skoformen så betyder det troligtvis att hästen inte verkats korrekt och i balans.

Dock hade jag tidigare ingen vidare finess vid sömmandet utan satte sömmen i de gamla sömhålen och nitade hjälpligt. Lite bättre blev jag väl efter hand och skorna brukade sitta kvar tills hovis kom. Jag kommer ihåg en sommardag när vi red ut på långtur och vi hörde att en sko började glappa när vi var långt iväg. Vi red in till ett stall som någon av oss kände folk i och jag lånade utrustning för att kunna sömma fast skon innan vi red vidare. Skon satt kvar tills hovis kom nästa gång där med så det är bra att kunna sätta på tappskor om man har skodd häst. Gå en tappskokurs tex.

Det jag tyckte var jobbigt tidigare var att ta av skor, då måste jag verkligen hålla upp hoven en längre stund och se till att hoven inte sätts ner och hästen får en söm eller tåkappa in i hoven. Lårmusklerna får verkligen jobba när det är sidokappor bak. Det är stor skillnad mot när man barfotaverkar – då kan man när som helst sätta ner hoven om det blir för tungt eller hästen blir obekväm. Mitt tips är att inte ha sidokappor bak. Dels är de svåra att ta av och dels tränger de hoven och gör den långsmal är min reflektion. Dock verkar det vara standard nuförtiden med sidokappor bak och svårt att hitta bakskor med tåkappa.

Verkningen vid skoning är mer ”rejäl” än när jag verkar för barfota. Mycket mer horn och sula tas bort och troligtvis skulle inte hästen vara så nöjd om den inte fick sko på igen. Dock ser jag att det behöver verkas ner för att hornet inte ska bli tunnt och sprött. För höga hovväggar ger mycket spänningar och sambandet mellan kötthov och hovvägg kommer att bli sämre på samma vis som för barfotahästar med för lång hovvägg. En skodd häst kan dock inte slita sina hovväggar eller sula själv och de blir alltid lite upptryckta i kronranden tycker jag mig se.

Ja det återstår att se hur långt jag tar mig. Än så länge är det ett stort motstånd hos mig att ha skoning som nr 1, går det att ha hästen barfota med boots vid ridning tycker jag att det är bästa alternativet. Sen ser jag att vissa hästar efter en tids skoning blir bättre i sina hovar. Andra blir sämre. Jag funderar på vad skillnaden är på de som blir bättre med skor än utan skor. En av mina teorier är återigen balansen i hoven. Fel vinkel (negativ hovvinkel) skapar tryck på tex strålbenet. På den typen av hästar som trycker fram sina hovar mycket tex pre har jag blivit lite tuffare med att få tillbaka tån så att balansen blir korrekt. Även ni som gått kurs för mig vet att jag är mycket tuffare med att backa tån än andra hovvårdare troligtvis är. Men det ger resultatet att hästen faktiskt kan gå från lite ömfota till mer oöm på en verkning. Så återigen man blir aldrig fullärd och det finns inte ett sätt att göra saker på. Det bästa är att lyssna på hästen, att den fungerar, och inte fastna i att det ska se ut på ett visst sätt för ögat.

Vi syns ute i stallarna!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *