Hoven sitter längst ner på benet. Den ska utstå väta, hårda stenar, islag, kyla, värme.. hurdå? Och vad är det som gör att en hov blir hållbar?
Hållbar är kanske fel ord.. det syftar på något som håller länge utan att gå sönder. En hov är en växande del, precis som våra egna naglar eller våra egna celler så byts successivt materialet ut. Så det som vi ser som nederdelen av hovväggen, som möter marken, är egentligen den äldsta delen av hovväggen. Den började skapas för ca 1 år sedan på en normalstor häst. En mindre ponny har något snabbare omloppstid. De flesta vet att hoven växer ca 10 mm i månaden, men slits också ner allteftersom. En häst som sliter mycket på sina hovar har en relativt högre tillväxthastighet. Det kanske inte märks praktiskt då hästen sliter ner hoven och överskottet inte syns.
Om vi nu får ett problem så får man gå tillbaka och räkna vart på hoven problemet sitter. Genom att mäta avståndet till kronranden går det att lista ut ungefär när problemet uppstod. Säg att vi får en tillväxtring som syns på halva avståndet i december.. ja då kan vi tänka tillbaka att i juni släpptes hästen på bete och fick ett annat foder som påverkade hovens tillväxt. Eller hoven började röra sig mer pga att den nu gick ute 24 timmar om dygnet istället för att stå på box nattetid.
Om man studerar hur hoven växer och ser ut under året så får man en stor fördel, man kan korrelera och se vad hästen “tål” resp “inte tål”. Om hästen får i sig tillräckligt med näring i form av proteiner. Eller har en ogynnsam kvot av järn:koppar:zink. Är hovväggen tjock och stark så har hästen troligtvis rätt balans av näring och mineraler. Blir det en tunn hovvägg som lätt lägger sig utåt är det garanterat fel balans av näring och mineraler. Den förra hoven skålar sig fint medans den senare är svår att få att skåla sig.
Om cellerna i kronranden, keratinocyterna, som bildar hovväggen inte får rätt näring när de är på tillväxt uppe vid kronranden så har de svårt att hämta näring längre ner. Viss näring kan fortfarande tillföras via lamellerna längre ner på hovväggen men det gäller då att det är ett bra tight samband mellan sk kötthoven och inre hornlagret, vita linjen. Där finns fortfarande levande celler som kan hjälpa till att förtjocka hovväggen. Finns inte näringen blir det dock svårt.
Näring kan tillföras via maten eller via huden. Undersidan av hoven – sulan – är “hudceller” och även de celler som bildar själva hovväggen (epidermis) är en typ av hudceller (dock döda celler längst ut) och uppför sig som våra egna hudceller. Smörjer vi in våra händer med en kräm (som vegetabilisk eller animalisk) kommer våra celler att ta upp ämnena i krämen och föra dom vidare in i kroppen. Tex innehåller i princip alla antiageing-krämer e-vitamin.. Likaså gör hoven. Sätter vi våra händer i diskvattnet så sväller våra fingrar (celler). Likaså gör hoven när den står i vatten.
Om nu hoven står i en dåligt mockad spånbädd eller i leran där hästarna har sin toalett, så kommer hovarnas yttre lager sakta att brytas ner av ammoniak och gödsel. Bakterier kommer att börja äta upp hovarna. Det svagaste stället på hoven är bakre delen av strålen, där strålen övergår till ballarna, och i lamellerna. Där får bakterier först fäste. Varför då?
Oftast är hoven något understucken vilket gör att strålen är ihoptryckt och ger en djup ficka som blir anaerob (syrefattig), det gillar bakterier.. Lamellerna på en svag hov blir långa och taniga då de fortfarande försöker hålla ihop kötthoven med hovväggen. De blir då svagare och det är lättare för en initial skada av en sten som ger en start för bakterier att börja fästa – det blir lamellrandröta och i slutändan hålväggar.
Så vad är då receptet för bra hållbara hovar?
– Välbalanserad kost
– Bra hygien
– Balanserad hov
