En lektion kan vara på så många olika sätt. Den kan vara teknisk eller mental. Eller både och. Det jag märker när jag håller lektion för ett ekipage är att det är inte så viktigt vad vi gör utan hur vi gör det. Oftast är det ryttaren/föraren av hästen som jag jobbar med. Hur går personen? Hur sitter personen på hästen? Vilken känsla får personen och hästen när de ska utföra något tillsammans? Vilka klossar i skelettet sitter på plats och vilka behöver hjälp att hamna i balans?
Många av oss kämpar med våra obalanser, obalanser i kroppen och obalanser mentalt. Det kräver kunskap och vägledning att komma till balans. Om man går över sina egna gränser för många gånger skapas det automatiskt spänningar och obalanser. Dessa obalanser sätter sig i musklerna som automatiskt försätts i spänning som i sin tur drar skelettet fel. Detta gäller för hästen och detta gäller för människan.
Hur kommer man ifrån det? Det gör man inte. Men det man kan lära sig är att släppa på sina spänningar. Många gånger har jag själv fått hjälp av hästen jag behandlat, när jag balanserar hästen balanserar jag mig själv.
Det som brukar rekommenderas är Yoga, stretching, styrketräning, meditation, äta bra och sova lagom.. Att vara i nuet är en stor hjälp. Naturen. Att få hjälp av någon som ser dina eller hästens obalanser är en annan. Centrerad ridning, akademisk ridning, body awareness, yinyoga… är några av mina läromästare under åren… Varje vecka hjälper jag helt olika personer och hästar med sina spänningar. Det som jag blir fascinerad av är hur kraftfullt det är. Att se det lilla. Att ha tålamodet. Att se hästen härma människan och bli kraftfull. Utan prestationskrav – allt fokus ligger på människan. Det kräver närvaro. Det går inte att stressa fram.
